Satt ner med min barngrupp och hade en spontan sångsamling. Vi hade precis sjungit en sång och jag frågade "Vill ni sjunga den igen?"
Precis när jag sagt det dök den gamla regeln i mitt huvud: Fråga aldrig barnen om de vill sjunga/göra ngt på en samling för då riskerar du att få ett nej.
Någon som känner igen den regeln?
Sen tänkte jag på det vi pratade om när vi diskuterade samlingar, vad är det som är så fel med att barnen får vara med och bestämma vilka sånger vi ska sjunga!?!
För vem skull har vi samlingen? Är det för min skull eftersom jag enligt det "gamla" sättet att ha samling ska ha en färdigplanerad samling, där jag valt sångerna, ordningen de sjungs i och måste akta mig för att få ett nekande svar...
Svaret är ju att jag nu äntligen kan slappna av och strunta i min totala oförmåga att lära mig att inte ställa frågor till barnen, för när jag har sångsamling (eller vilken samling det nu må vara) så är det för deras skull och då ska vi naturligtvis sjunga de sånger de vill sjunga och låta bli de de inte vill sjunga!
Läste vad du skrivit om samling. Det stämmer ju verkligen. Jag tror för min egen del att det sitter djupt i mig sedan utbildningen att man ska planera sin samling. När barnen får var med och bestämma tappar man lite av kontrollen som pedagog. De senare åren har jag insett att oftast blir samlingen roligare och mera spännande när barnen får vara med och bestämma. Jag tycker också att oftare kommer de ihåg mera från samlingen när de har fått vara med och bestämma.
SvaraRaderaJag läste en bok som heter "Meningsfull samling i förskolan" av Britta Olofsson. Hon tar upp just hur man gör en samling meningsfull för barnen. Bland annat skriver hon om vilka som egentligen är de optimala förutsättningarna för en god samling.
SvaraRaderaHon tar även upp sådant som gruppdynamik, genus och mycket mer.
På följande länk kan man läsa en bra sammanfattning av vad hon tar upp.
Meningsfull samling i förskolan på adlibris